Skånskan har verkligen gett uppmärksamhet till vårt lopp och vår insamling! Idag finns vi på plats i tidningen. Upplagd av Kävlinge Ultraintervaller 8 x 10 k. Idag var det äntligen dags att överlämna våra insamlade pengar till Alzheimerföreningen. I något decimerad styrka styrde jag och Malin kosan mot Lund. Vet inte hur många gånger de tackade för pengarna och berömde vårt initiativ och vår insats. Jag vill härmed förmedla vidare alla dessa tack till.

På söndagen blev det ett pass på gymmet. Jag transporterade mig till fots ca 9 km på morgonkvisten, käkade och råkade därefter slockna i soffan. Vid 14-snåret kom jag iväg och körde mitt pass. Avslutade med en fin plankserie som jag fick beröm för av en kvinna som stod och stretchade i samma rum. Och det kanske är först nu som jag lyckats renodla och kan känna efter? Ska boka en tid hos Kiropraktor-Peter och se om vi kan knäcka koden tillsammans.

Jag sitter nu och får fotvård. Måste ju sköta mitt jobb som lyxhustru och då ingår ju detta i mitt jobb. Imorse fick jag svart på ett sms jag sänt till Charlotta igår. Den blicken den blicken säger allt! Mitt hjärta vrids om några varv, det vrider sig i magen över att jag, En mormor till underbara Kottar utsätter dem för sådan längtan. Vad är jag för en mormor? Mars 5, 2018.

Den här bloggen handlar om mitt liv som ultralöpare och vägen mot mina drömmar! Batteribyte Garmin Forerunner 305. Det som inte får hända! I onsdags efter att ha tränat ett 6-timmars backpass i Kungsberget, Gävle tog jag tåget från Centralstationen i Stockholm för att åka hem. Jag sprang tillsammans med Ellen- Pace on earth. Och vi var på jakt efter många höjdmeter! Vi tränar för att klara UTMB. Så det här var inget. Nöjda efter 6-timmar och knappt 2000 hm åkte vi till Stockholm. De sakerna som var i väs.

Nej, jag tror nog inte jag kommer lyckas hålla liv i den här bloggen regelbundet den här gången heller, men jag kan väl göra ett försök. Har just tittat på Lucia-sändning från Uppsala domkyrka på svtplay, sittande på en BUSS på väg mot Gävle. Just det, en buss - dagen till ära, med drygt 20 minusgrader, så var tåget inställt. Än har jag inte fått tag i min chef för att berätta att jag blir cirka 1-1,5 timme sen. Därefter övergick jag till att promenera som upp.